Val av material

Att välja rätt material och rätt värme- och/eller ytbehandling innebär ofta en avsevärd kostnadsbesparing. Ibland kan det till och med vara avgörande för om detaljen går att tillverka. Här beskriver vi några vanligt förekommande materialsorter med beteckningar (utöver dessa finns många olika legeringar med lika många beteckningar). Materialval är viktigt och du är alltid välkommen att kontakta oss om du har frågor.

Stål

Vi använder helst och mest de så kallade automatsorterna SS1914-04 ( ISO 11SMnPb30+C) och SS1957-04 (ISO 35SPb20+C)

SS 1914-04 innehåller förutom järn i stort sett endast skärbarhetsförbättrande legeringsämnen. Materialet lämpar sig för karbonitrering (läs mer under värmebehandling).
I ohärdat tillstånd lämpar sig materialet för detaljer med måttliga hållfasthetskrav. Materialet är ej lämpligt att svetsa.

SS 1957-04 innehåller skärbarhetsförbättrande legeringsämnen och bla. kol. Det innebär att materialet kan seghärdas, dvs genomhärdas. Materialet är ej lämpligt att svetsa.

SS 2172 (ISO s355J2G3C+C) är det material vi rekommenderar då detaljerna ska svetsas.

ETG100 är ett höghållfast automatstål.

Rostfritt stål

SS 2346 (EN1.4305) är ett rostfritt automatstål. Detta är den rostfria legering som har bäst skärbarhet. Materialet har något sämre korrossionshärdighet än andra legeringar, men är tillräckligt bra i de allra flesta fall.

SS 2348 (EN1.4404) är den syrafasta rostfria legering som förekommer mest i svarvade detaljer. SS 2348 har betydligt sämre skärbarhet än SS 2346.

SS 2333 (EN 1.4301) är även den en vanligt förekommande syrafast legering. Den väljs i första hand ifall detaljen skall svetsas.

Det finns en stor mängd rostfria legeringar med egenskaper som tex härdbart eller magnetiskt.

Aluminium

Vi rekommenderar våra kunder att i första hand välja EN-AW 6262. Det är en legering med goda hållfasthetsegenskaper, god korrossionshärdighet, acceptabel svetsbarhet och god skärbarhet. Den lämpar sig även bra för anodisering.

På senare tid har ”flyg”legeringen EN-AW 7075 blivit allt vanligare. Den har mycket bra hållfasthetsegenskaper i kombination med bra skärbarhet. Men den har sämre anodiserbarhet och korrosionsbeständighet.

Koppar, Mässing och Brons

Koppar är segt och ger långa spånor som kan orsaka störningar vid automatisk produktion. Metallens starka positiva egenskaper gör att den ändå är vanligt förekommande. Vi har stor erfarenhet av tillvekning av punktsvetselektroder.

Tillsätts 35 - 40% zink i kopparn får man mässing. Mässing med sin exceptionella skärbarhet lämpar sig bäst för automatsvarvning. Materialet är förhållandevis dyrt, men skärbarheten innebär många gånger att detaljens färdigpris blir likvärdigt eller bättre än motsvarande ståldetalj. Dessutom blir den vacker!
Välj i första hand SS5170 (EN-CuZn39Pb3).

AVZ (ENCuZn39Pb2As) används till armaturer för vattenledningar där krav ställs på minimerad zinkutfällning.

Med mindre koppar och andra legeringsämnen får man brons. Bronser används oftast för lager och i marina sammanhang. Konstruktörer har t ex stora möjligheter till optimala speciallösningar vid svarvning av bronslager.

Plaster

Skärande bearbetning och speciellt svarvning i plast är vanligt. Den vanligaste typen är Polyacetal, oftast förkortat till POM. Även handelsnamnet Delrin förekommer. De vanligaste färgerna är natur (vit) och svart. POM är uppskattat för sin styrka och goda slit- och friktionsegenskaper.

Att tänka på: Vid svarvning av POM fås mycket långa spånor. Undvik om möjligt spår på detaljen där spånan kan rulla upp sig och skapa ett litet nystan.
Eftersom plast är mjukt och fjädrar undan en aning vid bearbetning, är det svårt att hålla snäva toleranser. Oftast är det inget problem att acceptera lite större tolerans då materialet är flexibelt.